Kalkvitt är ett av de äldsta pigmenten vi känner till. Det har använts i allt från grottmålningar till putsade väggar – ett mineraliskt vitt gjort av bränd kalksten eller krossad marmor. Mötesrummet i studion som påminner om ett grekiskt vitkalkat hus om man kisar och bortser från lysrören Från boken (min favorit) ChromatopiaTill skillnad från moderna pigment som titanvitt är kalkvitt mjukare, mer poröst och låter ljuset vandra genom ytan. Det är ett vitt med liv i sig, inte det kliniska, täckande utan det som får andas. skuggor mot en vitkalkad väggJag älskar det där porösa, ofullkomliga. Hur kalkvitt aldrig blir helt jämnt. Hur det alltid bär spår av process – penseldrag, torkfläckar, variationer. en glaserad men inte bränd skulpturDet är ett pigment som avslöjar materialets egen vilja. Historiskt har kalkvitt varit grunden för så mycket: freskomålningar i kyrkor, väggar i sydeuropeiska byar, skulpturer i ateljéer. Tak i kyrka, Palma MallorcaDet är färgen av arkitektur, av rituell renhet och andningsutrymme. Ett pigment som balanserar mellan jord och ljus. Installation, TateNär kalkvitt blandas med vatten eller äggtempera uppstår en nästan levande yta. Den torkar matt, kritig, ibland nästan sammetslen. Ytan suger åt sig luftens fukt, ljusets skiftningar, och får med tiden en patina som påminner om väder, händer och tid. Vitt på vitt När jag arbetar med kalkvitt i mina skulpturer uppstår en nästan arkeologisk känsla – som att jag för fram något ur en annan tid. vitt på vitt, GreklandDet där kritvita som klär husen i Grekland som ett skydd mot solen. Kalken reflekterar solen och håller husen svala i den grekiska hettan – en traditionell teknik som blivit en del av landets visuella identitet. Ett kalkad fasad på en byggnad på KretaJag tänker ofta på kalkvitt när jag klär mig i vitt på vintern. Det finns något avväpnande i att bära ljust när allt omkring är grått och deppigt. Färgen white chalk på en mockajackaEn vit skjorta i kallt dagsljus känns friskt och rent – men inte hårt, särskilt när tyget har fått lite struktur, när vittet dragit mot ben, krita eller linne. I min i studio i vit skjortaDen nystrukna skjortan är som titanvitt – klar och rak. Men efter några tvättar, blir den mer kalkvit: mattare, mjukare, med veck som drar åt grått och ve och fasa; beige. Att klä sig i vitt på vintern känns som att låta ljuset komma nära.
