Jag visste att jag skulle gilla det. Jag visste bara inte att jag skulle gilla det så mycket. Taket på Apollo Palm hotell Spontant frågade jag min vän Nana om hon skulle följa med mig och jobba med mig i Grekland några dagar (mer om detta kommer såklart!) läs hennes blogg här Nana är grym på content och arbetat på så många plåtningar tidigare, stjärnorna stod rätt och vips befann vi oss mitt i Psyrri, ett av de mest kreativa och levande områdena i centrala Aten. Den prunkande innergården på Apollo Palm HotelVi bodde på Apollo Palm, ett hotell med svajande gardiner som släpade i golvet och stora guldpalmer i entrén av det höga funkishuset. Interiören på Apollo Palm Hotel är precis den sortens estetik jag alltid dras till, avslappnad men genomtänkt, ingenting känns överstylat eller tillrättalagt. Restaurangen på hotelletAllting känns väldigt Aten på rätt sätt, lite rått, lite elegant och fullt av karaktär, små fina detaljer överallt. Jag älskade särskilt hur ljuset föll genom rummen under eftermiddagen och hur hotellet lyckades kännas både minimalistiskt och levande samtidigt.[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/155/2026/05/img-0146.MOV?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]Och utsikten från takterrassen var såklart Akropolis. Det blev nästan surrealistiskt att se Parthenon resa sig över staden varje kväll. Planering och morgonkaffeFörutom de små klassiska grekiska tavernas åt vi på Linou Soumpasis kai Sia och Voulkanizater, båda med den där industriella, avskalade känslan som känns väldigt Aten just nu. Interiören på ΛΙΝΟΥ ΣΟΥΜΠΑΣΗΣ ΚΑΙ ΣΙΑ helt i borstad aluminium Modern grekisk mat precis så som man vill att den ska vara, genomtänkt utan att bli pretentiös. Klassiska smaker och råvaror men med oväntade kombinationer. Jag påpekade att min drink smakade som en liquid tzatziki och kyparen tittade på mig med en lätt chockad blick, som om ingen någonsin tidigare hade beskrivit den så. Vilket, om jag ska vara helt ärlig, bara gjorde drinken ännu bättre. Athens fleaSöndagen ägnade vi helt åt Athens Flea Market och det var, objektivt sett, en av de bästa söndagarna på väldigt länge. Jag önskar nästan att jag bodde runt hörnet, bara för att kunna gå dit varje vecka utan anledning, dricka en kaffe i solen och långsamt strosa mellan stånden.Jag letade egentligen bara efter props till veckans kommande shoot, men marknaden gav mig långt mer än så. Det var som att varje bord gömde något man inte visste att man behövde förrän man såg det. Högar av superfina textilerGamla metallobjekt med perfekt patina, slitna textilier och en mängd märkliga små prylar. Allting bar spår av tid och användning, vilket gjorde det omöjligt att inte vilja ta med sig halva marknaden hem. så många fina tavlorDet bästa var kanske känslan av att allt fortfarande fick vara lite osorterat och intuitivt. Ingen överstylad vintageupplevelse, utan snarare kaos på det mest inspirerande sättet. Högar av ting bredvid varandra som aldrig borde fungera tillsammans men som plötsligt skapade helt nya idéer. Precis den typen av miljö där kreativiteten vaknar, perfekt att kickstarta så inför en plåtning. Note to self Det fanns också så många fina broscherVi gick där i timmar och när vi till slut lämnade hade jag både armarna fulla av blå påsar med fynd och huvudet fullt av nya referenser.Jag hittade ett par vintage Prada-skor från 2003 med strass på spännet. Ingenting mer behöver sägas om det. (Skrik!) söndagsfyndSå höjdpunkten: snäckorna. jag var ute efter en stor, hittade en och som alla vet väntar man inte på loppis utan köper direkt. Men den ena var finare än den andra och det slutade med tre stycken, i tre helt olika former och texturer. Logistiska problem jag inte ångrar. Man ångrar aldrig en till snäcka drömmenPå ett dammigt antikvariat köpte jag även ett gäng filosofiböcker som jag med största sannolikhet aldrig kommer kunna läsa eftersom allt är på grekiska, men hur fina !? kaffepausJag hittade också ett gäng mindre snäckor som satt fast på ett gammalt hampasnöre som jag raffsade fram ur en hög på marken, det tog mig och säljaren minst en halvtimme att reda ut härvan av intrasslade halsband, pärlor och rep, så jag kunde få betala mina euros och gå vidare [video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/155/2026/05/img-1364.MOV?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]vi var på Akropolis. Såklart Akropolis var nästan overkligt vackertDet jag älskade mest var nästan att man ser Akropolis från överallt i staden, som en ständig påminnelse om historien och allt som funnits där före oss. Oavsett var man befann sig dök siluetten upp igen mellan husen, nästan overklig i kvällsljuset. Alla vackra marmordetaljer klänning från Rent your dress studio Som antiknörd gick jag runt helt hypnotiserad av alla lager av historia, de slitna marmorytorna, proportionerna, detaljerna och känslan av att stå mitt i något som existerat långt före oss och fortfarande känns så monumentalt. Vi trippade runt i taxklackar och sjukt fina klänningar från Rent your dress studio, som om det var det naturligaste i världen. Det är något särskilt med platser där tiden får synas så tydligt, erosionen, sprickorna, tyngden i materialet. Jag hade kunnat gå där i timmar, men man får bara vara där en timme obligatorisk hiss-selfieI baren på Manari Taverna åt jag den krämigaste tzatzikin jag någonsin ätit och horta som sidorätt, min favorit sedan mina grekiska favoritsystrar introducerade mig till det på Hydra för några år sedan. Enkelt och perfekt, som det brukar vara när man minst anar det. Manari Taverna
