Det var något med 90-talets kulturtanter. De gick runt i svepande linne, tunikor som släpade lätt mot golvet, och så de där halsbanden – långa, ofta med ett stort hänge i keramik, glas eller trä. Inget glittrigt. Inget fjäskigt. Och nu är de tillbaka. Halsbanden alltså.Långa halsband på rem – gärna i läder, mocka eller textil. Ett snäckskal, en sten, en pärla eller ett rostigt gammalt metallstycke i änden. Som en slags bärbar berättelse. Det skaver inte, utan svävar. Det känns personligt som något du hittade på en resa, eller gjorde själv en kväll när du egentligen skulle diska. Styling:– Till vardags: Bär det över en vit T-shirt och jeans. Låt halsbandet bli den oväntade detaljen.– Minimalistiskt: En tunn polotröja i svart, en vävd tubtopp med ett långt halsband som bryter av och ger textur.– På semestern: Öppen skjorta, solbränd hud och ett snäckhalsband du knutit själv. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.– Layering: Blanda två-tre olika längder. Gärna lite olika material – kanske en rem, ett snöre och en tunn kedja. Det blir något organiskt i mötet. DIY: Här är en enkel guide till ett halsband som känns som något du kunde köpt i en liten butik på Hydra, men som kostar dig exakt noll:Hitta ett hänge. En snäcka, en sten, ett litet stycke drivved. Gör ett litet hål om det behövs, eller vira ståltråd runt. Välj rem. Läderband, mockasnöre, ett gammalt skosnöre eller till och med ett rivet tygband.Knyt. Knyt fast hänget med en enkel knut. Mät längden runt halsen – gärna så att det hänger ner mot bröstkorgen. Bär det. Gärna med stolthet. helst flera dagar i rad.Det fina är att det inte behöver vara perfekt. Tvärtom. Det får gärna kännas som något du hittat.Så dags att hylla din inre kulturtant. Våga vara lite arty, poetisk, fri. Och låt halsbandet tala om vem du är. Alla halsband på bilderna är made by yours truly. Så skriv till mig om du vill ha fler DIY tips
