När jag var liten fick min mamma ett pärlhalsband av min pappa. Jag var med honom i smyckesbutiken när han valde det – minns hur vi noga valde pärla för pärla. Att de skimrade i aprikos-rosa, som pärlemor på ett snäckskal, som förändrades beroende på hur ljuset föll. Det var stort. Att få vara med. Och kanske började det där – min fascination för pärlor. När jag sedan ärvde halsbandet bar jag det på mammas begravning. Som en tyst hyllning. Till henne, men också till pappa. Till deras gemensamma smak, till deras historia, till det lilla ögonblicket i butiken när jag som barn fick känna mig viktig. Det hängde där runt min hals som ett stilla löfte om att fortsätta bära med mig, detaljerna. Deras noggrannhet när det kom till smak och kvalitet. Det är mitt arv. Något som alltid satt i fingertopparna, som du inte köpa för alla pengar i världen. halsband från Letó jewelleryMin vän, som driver Letó jewellery, kan allt om pärlor, hon säger att de ska förvaras i badrummet för att inte torka ut. Att de behöver fukt för att behålla sin glans. Och att man absolut inte ska spraya parfym på dem – då dör de. Jag tycker om det där. Att de är levande på sitt sätt. Att de kräver något tillbaka. Lite respekt, lite varsamhet. Som om de påminner oss om att det vackra aldrig är helt okomplicerat. Stora barocka sötvattenspärlor, Letó jewelleryJag bär gärna pärlor lite överallt. I olika storlekar, i oväntade kombinationer. En sned, ojämn sötvattens barockpärla i en kedja om halsen– små i en rad om handleden eller infattade i en ring, som om den hamnat där av misstag men bestämt sig för att stanna. vintage top med pärlkantMen jag är barn av 80-talet. My Little Pony, regnbågar i pastell, glittrande plast. Minns att jag tänkte att allt som var snyggt var ´Made in China´. Det fanns en estetik där som aldrig riktigt släppte taget. Och pärlor passade in som något magiskt. vintage halsbandKanske därför jag älskar de överdrivna. De där stora, runda, nästan tecknade pärlorna som man vet inte är äkta, men som bärs med så mycket själ att de ändå känns lyxiga. Som de som liksom är intryckta i pälsen på mina Miu Miu-tofflor. Eller Simone Rochas skor med glansiga pärlkullar längs sidorna av tån – som tagna från en sagovärld. Det är just den där balansgången jag gillar: mellan det klassiska och det nästan kitschiga. en samling pärlsmycken, mest vintageJag har arbetat många år som accessoardesigner, så mina smyckeslådor svämmar över av costume jewellery jag köpt som inspiration. en D.I.Y top med stora pärlor som sitter i en skena runt halsenPärlor är inte perfekta. De spricker, faller av, trådar släpper. De kräver varsamhet min barocka pärla Kanske just därför känns de så levande. De bär på något mer än bara skimmer: de bär tid, minne, känsla. Som om varje liten ojämnhet har fångat upp ett ögonblick som inte går att upprepa.
