De senaste åren har lärt mig att riktning är viktigare än tempo, och att det jag väljer att skydda ofta säger mer än det jag strävar efter.Här är fem saker jag tar med mig in i 2026 och vidare.1. Tydliga gränser runt min kreativa energiKreativitet är inte oändlig. Den behöver luft, motstånd och framför allt återhämtning. Man behöver bli uttråkad – det är då kreativiteten vaknar. När allt blir möjligt, blir ingenting riktigt gjort. Hur kvällsljuset faller i mitt vardagsrumUtan gränser riskerar skapandet att bli reaktivt istället för intentionellt.Säg nej till ett projekt som inte ger energi – även om det ser bra ut på pappret.2. Långsam fördjupning istället för snabb exponeringJag vill hellre gå djupare än bredare. Förstå materialet bättre. Stanna längre i en idé. Låta saker ta tid att mogna. Läsa böcker och konst Det är i fördjupningen som det egna språket uppstår.Välj en process, ett material eller ett tema – och följ det konsekvent i tre månader.3. Ärlighet i uttrycket, även när det skaverJag tar med mig modet att inte förklara bort det som är komplext, motsägelsefullt eller ofärdigt. Färdigt/ofärdigt?Det är där igenkänningen finns – i det som inte är polerat.Dela något som fortfarande är i process, utan att rama in det som ”färdigt”.4. Kroppen som kompassJag har lärt mig att lyssna mer på hur saker känns än hur de ser ut utifrån. Trötthet, motstånd och lust är inte hinder – de är information. Gå på event som ger energiEtt hållbart liv kräver att kroppen får vara med i besluten.Fråga dig själv: Ger detta mig energi – eller tar det? Hagabadet i Göteborg, här kan jag andas ut5. Att välja färre – men viktigare – sammanhangRelationer, samarbeten, rum. Jag vill vara där jag får vara både tydlig och nyfiken. Rätt sammanhang förstärker, fel sammanhang dränerar.Identifiera ett sammanhang du vuxit ur – och tillåt dig att lämna det utan drama. inte styra utan låta processen ha sin egen gångVarför 2026 blir året då jag väljer det analogaDet analoga är inte en nostalgisk motreaktion, utan ett sätt att återta närvaro. När allt går att skala, dela och optimera försvinner ofta friktionen – och med den fördjupningen.Det analoga kräver tid, kropp och uppmärksamhet. Det lämnar spår. Det går långsammare att justera, svårare att sudda ut. Och just därför blir valen mer medvetna. I en tid där mycket är abstrakt, snabbt och utbytbart, längtar jag efter det som har vikt, motstånd och textur. Efter det som inte går att effektivisera bort. (läs AI)Om 2026 ser annorlunda ut, så är det därför.Medvetet välja långsammare, fler analoga aktiviteter, och fler taktila. skulptera, som terapi för migMin plan: Läs böcker, gå på utställningar, teater, sitta i timmar och bläddra i konstböcker, handarbete som att sy och kanske typ brodera, skriv ut bilder från datorn och göra analoga moodboards, drapera som en del av skapandet, laga middagar länge Finns det något härligare än analoga moodboardsVad tar du med dig?
