Jag tror att vi befinner oss ett skifte, en långsam förskjutning i hur vi värderar saker, tid och kunnande. För mig känns 2026 och framåt alltmer självklara som hantverkets tid.Efter decennier präglat av acceleration och allt som ska gå snabbt– produktion, konsumtion, bilder – märks en tydlig trötthet. Ja, AI och digital perfektion har gett oss enorma möjligheter, men det har också skapat en längtan efter något annat. Något som inte är optimerat. Något som bär spår av mänsklig närvaro.Hantverk handlar inte om nostalgi, eller jo lite, men i detta läge handlar det om motstånd. Mot slätstruken ´perfekt´estetik, mot det generiska, det beige-griege och mot det utbytbara. I hantverket finns friktion: ojämnheter, människans händer som gör misstag. handmålade tallrikar, man ser tydliga spår av handen som målatJag ser det i allt fler uttryck. Mode som återgår till naturliga material och genuint hantverk. Inredning där materialen får tala – trä som åldras, glas med bubblor, spår av människan som skapat den. Keramik som inte är helt slät, eller som min, där mitt formspråk blivit det ojämna och assymmetriska. Handmålade tallrikar, och handtryckt textil, där färgen flyter och rinner. en mkt asymmetrisk skulpturDet är som om vi kollektivt börjar värdera kunskap i händerna igen. Jag har flera vänner som sagt upp sig från sina ´kreativa datorjobb´ för att arbeta närmare materialet och jobba med händerna. Stänga igen och skapa analogtDet handlar om valen vi gör i vardagen. Att tex gå till en skräddare och få ett plagg uppsytt eller omsytt istället för att slänga och köpa nytt. Det känns som en investering i tid och pengar och tänk som du kommer värdesätta plagget sedan. känna och ta på material, det är ju det bästa som finnsAtt gå till en guldsmed och skapa ett smycke av guld du ärvt – där materialet redan i sig bär en historia. min kommande ring skapad av guldsmeden Letó jewelleryAtt köpa ost i ostbutiken i Saluhallen och fisk från fiskegubben i luckan. Lokalt hantverk och lokal mat. Människor som kan sitt skrå. Riktiga samtal över disk med någon är expert. Tjöta om ostar med ostspecialsterMina kollegor på Syversen är specialister på strumpor. Det märks i varje detalj – från passform och konstruktion till materialval och hållbarhet. Här finns en djup förståelse för hantverket bakom något vi använder varje dag. Färglabbet på Oroblú i ItalienDe har introducerat mig för strumbyxmärket Oroblú, där varje strumpbyxa i produktionen, sys, färgas och provas för hand och det märks på kvalieten. Jag kommer aldrig ta på mig något annat fabrikat. Oroblú strumpbyxorDetta är inte en trend utan en konsekvens. Ju mer världen blir virtuell, desto viktigare blir det fysiska. Att se hur något är gjort – och att förstå varför det kostar för det tog tid. Riktigt värdeBra kvalitet och genuint hantverk och kunskap om hantverket kommer också bli ett sätt att skilja agnarna från vetet. Det verkliga från det genererade. I en tid där allt kan kopieras, renderas och skalas oändligt, blir det handgjorda per definition exklusivt för att det är begränsat av människan. Det är rena drömmen att köpa knappar på Knapp Carlsson i GöteborgJag tror att hantverket framåt också blir mer konceptuellt och laddat med berättelser om plats, materialens ursprung, processen bakom. Vi kommer vilja veta vem som gjort, hur och varför. Transparens blir en del av estetiken. Vi kommer också värdesätta specialkunskap på en helt ny nivå. En odlad Japansk pärla, specialimporterad och fäst i ett silverhänge av en silversmedJack of all trades känns så ointressant, så passé att kunna lite om en massa. Jag vill bara höra och se va de insnöade specialisterna har att komma med.2026 känns som början på en era där vi inte längre imponeras av det snabba, utan av det fördjupade. Där värde mäts i tid snarare än tempo.Den världen vill jag leva i
