3 saker jag samlar på i sommarJag har aldrig varit någon systematisk samlare. Men jag har alltid samlat och ketegoriserat. Inte i kataloger eller med etiketter. Men det blir lätt till högar i ateljén, på trappen utanför köksingången eller högar med bilder på skrivbordetVissa saker upprepar sig, letar sig in i fickor, anteckningar, skisser. Här är tre sådana saker jag samlar på just nu: 1. Snäckor & OstronskalDe påminner mig om kroppens inre arkitektur – spiralformad, asymmetrisk, uråldrig. Jag plockar dem på väg till badet, när vi är ute på en klippa med båten, eller längs en strand på semestern. Jag låter dem ligga i en skål i ateljén tills de bleknar till benvitt. De blir till minnen, av den där resan, den där platsen. En slags fysisk meditation. 2.RöttRött har alltid varit min färg. Och min mammas. Kulören finns där som en självklarhet och den senaste tiden ser jag den överalltStarka minnen från när jag var barn. Min mammas sidenklänning med långa slitsar som hon bar i Frankrike varje sommar. När vi plockade röda vinbär i villastan i Borås, vallmo blommans skira blomblad som faller av vid minsta vindpust, smultron från mina föräldrars sommarhus vid Öresjö. Ett quiltat överkast i det gamla sommarhuset i Småland där vi spenderade somrarna som barn, tomater och körsbär som för tankarna till marknaden i Juan Les Pins, Hjärtat som hängde på dörren till utedasset på lantstället, en sliten gammal fåtölj som bleknat till nästan rosa i solen men som fortfarande är som mest röd i vecken dit solens strålar inte nått. Färgen har sedan letat sig vidare. In i ett par röda skor, en hårklämma, en mohairtröja, en skjorta. Den är alltid med mig, min absoluta favoritfärg Jag samlar på röda saker som om jag inte riktigt vill glömma. Rött som accent till vitt, till svart, beige, krom, ja men till nästan vilken färg som helst Jag sparar det – i minnet, med mobilen Rött är ett arv. Det är huden som blossar efter sol. Det är energi, blod, moderskap, närvaro. 3. Spetsar & blommiga broderierI gamla klänningar, tapeter på landet, på sänglinne och dukar på loppis. De får mig att tänka på tid som gått påminner om det tålamod och den omsorg som ligger i hantverket. Jag dras till glesa blommiga mönster, gärna broderade eller de repetitiva som för tankarna till Provence. Spetsarna är sköra, knypplade, gärna som bårder. På en blommig duk i bleka pasteller växer sommarkänslan fram – med porslin och skålar från olika loppisar, nyplockade blommor i gamla vaser. Allt får gärna vara lite skevt, ärvt och spontant.
