Det är som om Way Out West alltid kommer precis när man behöver det som mest. Sommarens sista stora urladdning. Ett avslut på semestern som inte sker med ett långsamt farväl utan med en fest utan dess like. En av sommarens höjdpunkterTre dagar där man får ge efter för allt, sena kvällar, musik som känns i hela kroppen och känslan av att tiden inte riktigt existerar. Man befinner sig i ett nu som nästan är svårt att beskriva, ett superhärligt vakuum där man bara driver runt, äter och dricker när andan faller på, springer på människor man känner/inte känner och låter dagen bestämma vad som händer härnäst. Inga måsten, inga tider att passa, bara en känsla av att vara exakt där man ska vara. Vägen in Så vet man att sedan kommer vardagen. Gröna juicer, träningspass, jobbmail och rutiner. Men först: Way Out West. Hann förbi min favoritbutik Schultneck som öppnat en Matcha bar under helgen Det är något särskilt med den där helgen i augusti när hela Göteborg (och såklart hela Stockholm) långsamt börjar röra sig mot Slottsskogen som om staden drogs dit av en osynlig magnet. Att välja kläder...Linné byter skepnad. De annars lite trökiga uteserveringarna längs Linnégatan fylls av festivalarmband, musik, solglasögon och totebags. Alltid en speciell känsla när man vet att festivalen pågår i tre dagarPlötsligt känns varje spårvagn lite mer levande, lite mer festlig. Folk diskuterar spelscheman över kaffe och rör sig genom staden med samma mål i sikte.När man väl hämtat sitt armband och passerar genom portarna är det som att alla fördämningar släpper. Som att kliva in i en parallell värld för musikälskare där allt kretsar kring nästa konsert, nästa möte, nästa ögonblick. Under tre dagar får verkligheten vänta utanför. Flipsflops från Sleepers x Pearl Octopussy och tåringar från SimueroFör oss började festivalhelgen egentligen redan på onsdagen med premiären av dokumentären om Göteborgsbandet Embassy. Biografen Capitol var nästan fullsatt och folk var otroligt peppade kvällen innan festivalen ens hunnit börja på riktigt. Eftersom vi ville befinna oss så nära festivalområdet som möjligt flyttade vi in i svärföräldrarnas lägenhet på Olivedalsgatan under helgen. Mitt i Linné, med krypavstånd till nästan allt. Ingen helkroppspegel så spenderade ENDEL tid på en stol i hallenEtt perfekt högkvarter där vi kunde mellanlanda mellan konserter, ta en drink på balkongen, byta skor (och ibland hela outfits) ladda telefonerna och samla energi inför nästa runda. Vallgatan 12 x HavaianasVallgatan 12 och Havaianas bjöd in till ett event på Tyska Bron som för en eftermiddag förvandlades till något helt annat. Att kliva in där var som att förflyttas direkt till en festival i Rio. Fruktarrangemang i starka färger täckte borden, caipirinhas serverades i solen och brasilianska dansare i glimtande dräkter dansade runt och vi fick fjädrar i munnen Jag och Anja Olaug i BrasilienI några timmar kändes Göteborg väldigt långt från Göteborg, en bra inledning av Way Out West-helgen Stolen igen, har så många bilder på den Att välja ut höjdpunkter från en festivalhelg känns nästan orättvist. Det är sällan de största namnen man minns bäst, utan snarare känslorna de skapade och alla stunderna runt omkring. Ganska nöjd med att jag hade sytt på stenar på min virkade hatt Jag och Lina på The XXMen om jag ändå ska nämna några akter som fastnade lite extra blir det The xx, Four Tet, The Cure, Ezra Collective, Sombr och Lorde. Massa olika energier. Med Anja dag 2The xx lyckades skapa något märkligt intimt trots att tusentals människor stod samlade framför scenen. Inte en enda ny låt, men helt magiskt The Cure levererade den där känslan som bara ett band med decennier av historia bakom sig kan skapa. Pictures of you är en av mina absoluta favoritlåtar och de avslutade sin spelning med Boys don´t cry. När de spelade var det som att tiden saktade ner för en stund. Men som alltid är en festival sällan bättre än människorna man delar den med. Vi knödde oss in i CAIA boothenJag spenderade delar av festivalen tillsammans med mina vänner Lina Livian och Anja Oulag (Anja skriver ju också här på Elle). Ibland tätt packade framför en scen, inknödda i ett photoboth, eller sittandes på VIP-området med en burgare i handen så lät vi samtalen glida iväg mot helt andra ämnen än vilka akter vi skulle se härnäst. Linas naglar to die forDet är ofta just de stunderna som blir kvar. När man får möjlighet att stanna upp mitt i allt och faktiskt prata om de riktiga sakerna, livet en stund. Med la famigliaUtöver dem fanns flera familjemedlemmar på plats under helgen, vilket gjorde upplevelsen ännu finare. Det är något speciellt med att dela konserter och festivalminnen med människor man tycker om. Musiken blir ett soundtrack till gemensamma upplevelser som lever kvar. Brorsan Marcus Way Out West tar ju inte slut när sista konserten i Slottsskogen är över. Genom Stay Out West flyttar festivalen vidare ut i staden och låter musiken fortsätta på andra platser. Jag och Lina dag 3För vår del avslutades helgen på Skeppet vid Stigbergstorget, där det nybildade skivbolaget Faithfool Records arrangerade ett eget program med bland andra 9entle och Göteborgsbandet Sylvie’s Head. Övervåningen på den gamla Sjömanskyrkans lokaler blev det ett perfekt sista stund på en festivalhelg som man egentligen inte ville skulle ta slut.Efter tre dagar av konserter, människor och intryck kändes det som det perfekta sättet att runda av alltihop. På LordeÄndå infann sig inte känslan av att festivalen verkligen var över förrän vi bestämde oss för att promenera hem genom natten. Min nya favorittradition efter en riktigt bra kväll. Att gå istället för att ta en taxi. Att debriefa, summera ihop innan man somnar Lyx att pga av sjukt fint väder kunna ha flipflops HELA festivalen, här med MTABKs spetsstrumporNär jag tog en promenad med vår hund Tony i Söndags hade Göteborg sakta börjat återgå till normalitet. Scenerna höll på att monteras ner, armbanden klippts av och Linnégatan började se ut som vanligt igen. Eyegels under solglasögonen på hundpromenaden Men känslan dröjer sig kvar lite längre än så. Ännu en gång Nu återstår bara en detox och vänta in nästa år
