Midsommar är allt jag längtar efter i en enda dag: ögonblickets förgänglighet, naturens extrema överdåd, människans försök att hålla fast i det sköra. Det är som att hela landet klär ut sig och hemmen till en målning av Carl Larsson – lantligt, ljust och romantiskt men samtidigt laddat, med en viss underton av förfall Årets midsommarbord. fläderblommor och blommigt porslinMaterialen är enkla, nära, levande.Björkriset är färskt, Vilda blommor med mjuka kronblad klipps av och stoppas ned i stora karaffer eller terakottakrus, deras stjälkar böjer sig utan att brista. Linnetyget är redan skrynkligt när man dukar Buketterna med ormbunke, valeriana och daggkåpa Och så spetsen – ofta gammal, ärvd eller hittad. Med sig har den doften av lådor, av mormors garderob, av något som en gång var vackert. spetsar som övergått i andra spetsarJag älskar estetiken. Den nyplockade buketten som slokar redan efter lunch, linneduken som fladdrar lite för hårt i vinden, glasen som välter och fläckar de vita kläderna, trasig spets, blommorna som pryder majstången och i kransarna är redan på väg att vissna när vi dansar. Blommor och gräs KvällsljusetSom när man var liten och försiktigt lyfte på kudden midsommarmorgon – inga drömmar om prinsen, bara sju blommor som låg kvar, platta, bleka och torra som om man aldrig riktigt trodde på deras magi ändå. midsommar på Asperö, ett otroligt vackert och klassiskt midsommarfirande min fina vän Anna Cate med korgen full av daggkåpa och pionerDet är vackert just därför. Allt är på väg att bli något annat. Försommaren övergår i högsommar Halsband med sötvattenspärlor som min vän Anna gör. Letó jewelleryMidsommar är som ett konstverk i realtid. Ett performance i ljus, ljud, lukt och fukt. Sommarens höjdpunkt och början på dess oundvikliga slut. De obligatoriska tårtornaDet är där skönheten bor. I blomman som vet att den snart vissnar.
