Del två i min serie om den skapande processen.När researchen vuxit sig stor, nästan överväldigande, kommer nästa steg: att destillera. Att koka ner alla impulser, bilder och fragment till något mer koncentrerat – en essens. Den analoga urvalsprocessenDet är här det blir stökigt på riktigt, men mitt i stöket finner jag trådar och sakta men säkert klarnar saker och mitt koncept kan börja ta en tydligare form Konstböcker, alltid en stor källa till inspirationDet är här jag börjar välja, men också välja bort. Jag lyssnar in vad materialet vill säga, vilka trådar som återkommer och vilka som kan släppas. Vissa fragment stannar kvar och blir bärande kanske leder de vidare in i något annat. färgprover på en dörrFör mig är konceptet kollektionens ryggrad. Det är inte en färdig idé eller ett tema, utan snarare en känsla, en symbol eller en hemlig berättelse som håller ihop allt. Jag tänker på det som en underström: inte alltid synlig för betraktaren, men alltid närvarande i varje beslut jag fattar. AnslagstavlaAtt destillera är alltså inte en slutpunkt, utan en förtätning. Det är ögonblicket när den värld jag samlat börjar tala tillbaka till mig – och jag inser vilken riktning den vill ta. Provar färgKonceptet styr allt: proportioner, materialval, färgpalett och även tonen i presentationen. Prövoperioden är nästan det roligste stadietNär det väl är tydligt kan också det enklaste plagg kännas förankrat i helheten. Som att varje detalj pekar tillbaka mot samma källa. ett moodboard med material
