Du har gjort något du faktiskt älskar. Något som kom från ett ärligt ställe, utan kompromiss. Och sen väntar du. På reaktionen. På bekräftelsen att det var rätt.Det är just i det väntan som något går snett.Jag har tänkt mycket på det senaste året. På vad det egentligen innebär att stå bakom sin smak. Det är en sak att säga att man inte bryr sig om vad andra tycker. Det är en helt annan sak att faktiskt inte göra det. en del av processenSmak är inte demokratisk. Det tog mig lång tid att förstå det. Vi är uppvuxna eller för min del senare skolade med idén om att det som gillas av många måste vara bättre. Att konsensus är ett slags kvalitetsbevis. Men all kreativ rörelse jag verkligen beundrar har uppstått exakt i det ögonblick någon valde att inte invänta majoritetens dom. Att våga lita på magkänslan och det egna ögat. När jag skapar med lera eller målar med akvarell är jag i händerna på medium som inte låter sig kontrolleras. Man kan försöka men materialet har sin egen rytm. När leran är fuktig är den lätt att forma men den torkar och krackelerar snabbt och då blir den omedgörlig.Pigmentet från färgen sprider sig i vattnet på egna villkor, blöter ut kanterna, skapar övergångar man inte kan kontrollera. Känslan när man adderar lera på lera och sakta bygger upp en form, eller ögonblicket när penseln rör vid papperet då finns det ingen brief, Ingen strategi. Inget kvartal att förhålla sig till. Det är bara ögat och handen och den där sekunden av beslutJag jobbade länge som designer inom H&M-gruppen. Det var en bra skola på många sätt, men det var också en miljö byggd på att smak är något som mäts i volym. Vad som säljer i bredd, att det som säljer till massorna kan ingen invända mot. creative messÅr efter år i fast fashion gör något med en. Man börjar internalisera den logiken utan att märka det. Man börjar filtrera sina egna impulser innan de ens hinner bli till tankar. Är det här för smalt? För konstigt? Kommer det att förklara sig självt för en köpare i Stockholm, Frankfurt och Tokyo på samma gång? Det är ett effektivt sätt att bli duktig på att göra saker som fungerar. Det är ett förödande sätt att förhålla sig till sin egen kreativitet. palettenJag minns känslan av att sitta i ett rum fullt av duktiga människor och titta på inspiration, trendrapporter, konkurrentanalyser, konsumentinsikter, för att hitta den säkra vägen, den i mitten.Skillnaden är inte att jag blivit modigare som person. Skillnaden är att jag hittat medium, och sätt att arbeta, som inte har plats för kompromissen innan idén ens fötts. ss27 moodThalassa som Panos Emporio S/S27 kollektion heter, är det gamla grekiska ordet för hav. Havet som ursprung, havet vi kommer ifrån.Trycken i kollektionen är handmålade. Ett sätt för mig att få in det som inte går att digitalisera. Ett penseldrag som inte kan upprepas. Akvarellens logik att man kan inte beställa exakt vad man vill ha, man kan bara skapa förutsättningar och sedan följa det som uppstår. Varje tryck i kollektionen bär på processen. Det finns rörelser i mönstren som kom till av misstag och som jag valde att behålla exakt för att de var misstag. De ser ut som vatten ser ut när man tittar på det riktigt länge, som om man sänkt ned blommor under ytan. Att hela kollektionen faktiskt handlar om att vara i vatten, under ytan. Det svåraste i arbetet med Thalassa var att hålla fast vid de kreativa besluten när processen gick in i sina mer institutionella faser.När kollektionen passerar genom händer och i möten finns alltid risken att något litet men viktigt rundas av för att det är enklare att återgå och glida in till mitten. Panos Emporio ss27 Det är också därför de handmålade trycken i Thalassa är beviset på att den där känslan från Grekland inte gick förlorad i översättningen från upplevelse till produkt. Att det faktiskt gick.Och det var först när kollektionen var klar och jag tittade på den i sin helhet som jag förstod vad jag egentligen hade gjort det senaste året. Tagit ställning och skapat något unikt. Jag längtar efter att dela den med er
