CARL ELDHS ATELJÉMUSEUMCarl Eldhs Ateljémuseum i Bellevueparken i Stockholm ritades av Ragnar Östberg och uppfördes 1918 till 1919 med tjärad träpanel och gamla tegelpannor på taket. Ett av de två alteljerummenEtt formspråk så väl inpassat i parken att det ser ut som om det alltid legat där. Enorma gipsförlagor Att kliva in på Carl Eldhs Ateljémuseum är som att stiga rakt in i en pausad rörelseInuti händer något som är svårt att sätta ord på utan att låta dramatisk. De två Ateljérummen har runt 5–6 meter i nock och stora och höga ateljéfönster längs ena långsidan, är fyllda med skisser i gips och lera intill flera meter höga gjutförlagor. Dert fanns en stark vilja att bevara själva processen Ateljéerna är fyllda från golv till tak med gipsmodeller, fragment, kroppar i olika stadier av tillblivelseAllt står kvar från Eldhs tid. Det känns nästan oansvarigt generöst, som att bli insläppt i någons tankar, jag vet ju hur personlig en ateljé är, även om jag inte ens borde nämna min egen ateljé i samma mening :) Det är ett rum där tiden inte riktigt har gått vidareDe flesta konstnärers processer försvinner. Skisserna slängs och mellanstegen städas undan. Det färdiga verket säljs, ställs på en piedestal och mellanrummet mellan idé och objekt förblir privat. Här är det tvärtom. Stora, höga ateljéfönster längs ena långsidanÖver tusen skisser och studier i gips, lera och brons lever sida vid sida med verktygen, möblerna och Eldhs privata konstsamling. Man ser hur en tanke rör sig genom ett material. Man ser även de versioner som inte blev något och de som blev monument på offentliga platser i hela landet. När Eldh dog 1954 stod allt kvar som en arbetsplatsCarls dotter Brita Eldh bosatte sig i sin fars ateljé efter hans död och drev museet i egen regi under flera decennier. Vad hon egentligen gjorde var att neka världen rätten att glömma processen. Jag återkommer ofta till tanken på materialets egen viljaGipset är det som stannar. Det vita, det omfärdiga, det som inte är brons och inte heller ingenting. Det material man inte brukar visa när man är klar.
