Det finns nästan alltid något i matväg som trendar. En råvara, en rätt eller ett uttryck som kliver ur köket och in i modet och kulturen. Nyligen har det varit körsbär som pricken över i:et på varenda kaka och tårta, och under lång tid har ostron fungerat som symbol för dekadens och excess. vem har inte fotat av sina ostron de senaste åren :)Och så finns millennial-avokadon, kanske den mest ikoniska av dem alla, som gick från frukt till livsstil, från frukost toast med ägg till identitetsmarkör. Jag tror den mest populära strumpan som någonsin gjorts på Monki (ca år 2016) var den med avokados på. Grönkål som dekoration Dessa råvaror har haft olika laddning, men gemensamt är att de fungerat som projektionsytor för sin samtid. De har varit lätta att romantisera, skojiga, enkla att reproducera och visuellt tacksamma att bära. Jag har nyligen sett en trend i vilken typ av råvara som får den rollen. I stället för det förföriska, lyxiga eller performativa riktas blicken mot det fundamentala. Kålen – länge betraktad som trivial, folklig och närmast osynlig – kliver fram som en ny kulinarisk och kulturell huvudroll. kålporslin hos ArtillerietKålens aktualitet kräver ingen iscensättning för att uppfattas som relevant. Den bär inte på löften om transformation eller livsstilsförbättring, utan står stadigt i sitt ursprung. För oss här i Norden är den en basvara, den signalerar trygghet och kanske inte alltid så goda minnen från lunchen i skolan, kåldolmar, kålssoppa och kålpudding grönkålsoppaKål är billig, lokal, lagringsbar och extremt mångsidig, vilket gör den till en symbol för motståndskraft snarare än brist. Gefle porslinSamtidigt ser vi en tydlig mättnad på prestationsbaserat ätande. Fermenterad kål, kåldumplings och traditionella soppor signalerar framför allt tid, process och omsorg. Det är mat som inte är snabb, slät eller lösningsorienterad, utan förankrad i vardag och repetition. En variant av kåldolmarKålen fungerar också som bärare av berättelser. Rätter som kimchi och surkål rymmer minnen och tillhörighet. I en tid där frågor om identitet, arv och kulturellt ursprung får större utrymme blir dessa rätter uttryck för kollektiva erfarenheter, ofta bortom det västerländska fine dining-perspektivet. ett italiensk vintagefyndKålens estetik – dess lager, veck, frasighet (tänk savoykål) och färgskiftningar – ligger nära samtidens dragning mot det taktila, råa och materiella. Magin som uppstår när man delar en rödkål i två delar och ser det intrikata mönstret på snittytan Food content rör sig bort från perfekta uppläggningar och mot något mer organiskt och observerande. Kål fotograferas som objekt snarare än ingrediens, fragmenteras, förstoras och upprepas. salladsfat och skålar i kålformHär uppstår ett tydligt släktskap med design, konst och mode, där naturens egna system fungerar som formgivning. Det vardagliga estetiseras inte genom förfining, utan genom uppmärksamhet. För varumärken innebär detta ett skifte från snabb innovation till fördjupning, från nästa trendråvara till råvaror med historia. Processen blir en del av berättelsen, där fermentering, lagring och tillagning över tid är lika betydelsefulla som slutresultatet. Inget AI kan quick-fixa med andra ord. drömmigt kål-fat Cabbage Crush är därmed inte att betrakta som en kortlivad ingredienstrend, det är ett uttryck för ett större mentalt och estetiskt skifte. Och perfekt timing, för vintern och julen är ju kålens egen högtid!
