Vi skulle ha en tjejmiddag, i tråden skrev Lisa ”åh kan inte du ta med de där små gurkorna du gillar” jag öppnande mitt kylskåp och tog en bild och började undra vad som hänt mig.. haha mitt kylskåpDet börjar ofta i ett sug, en craving, en smak som plötsligt tar över, ens nya guilty pleasure.. just nu är det picklat, främst gurka och cornichons, men inte bara som mat utan även som visuella språk. Smaken har blivit estetik, och estetiken har blivit färgtrend. Saltgurka med smetana och honung på Schmaltz Bar & Delicatessen StockholmI matvärlden har picklat allt blivit ett sätt att manifestera omsorg, hantverk och kontroll i en tid som känns allt annat än kontrollerbar. Soft girlies som picklar och stolt visar det på Instagram. Att stoppa ner något i en lag och låta tiden göra jobbet – jag fattar, det är nästan meditativt. Och kanske är det just den känslan spiller över i färgtrenderna: vi dras till nyanser som känns friska men inte skrikiga, organiska men inte jordiga. Att pickling alltid varit ett sätt att ta något enkelt och ge det en längre livslängd men också ge det ett nytt liv med en ny palett, som när man syr om eller färgar ett plagg. Ett sätt att kontrollera tiden. Och kanske ligger det något i att trenden återkommer just nu – i en period där vi söker det som känns grundat, praktiskt och nära materialet. cafe imperiet Göteborg Färgen jag ser överallt, den cornichon-gröna, lite grumlig, nästan transparent grön. Mer subtilt än neon, mer syrligt än salvia. Tänker hur fin den kommer vara ihop med pasteller i vår, eller med en neutral skala. Kanske är det vår längtan efter något som känns hemlagat och ofiltrerat. Kanske är det ett estetiskt motstånd mot de digitalt polerade ytorna. Picklat är rufft, ärligt, syrligt – och färgen som följer med är lika ohyvlad. Den bjuder in till en värld där saker får förändras, skapas.
