Bali stories 1Jag har ganska länge haft en grej för snäckor. Ett visuellt begär, men på Bali händer något med den där känslan – den dubblas eller typ tripplas, maxas helt enkeltSom om jag samlar på någon slags strandenergi, bunkrar upp med evighet. Balinesiskt halsbandSnäckor växer efter naturens egen rytm, varv efter varv, börjar i en mittpunkt, och utvecklas sedan utåt i en spiral som följer förhållanden som återkommer överallt i naturen: i virvlar, i galaxer, i blombladens ordning. Spiralen, en symbol för evighet och för livet själv. Som om jag samlar på någon slags strandenergi, bunkrar upp med evighet.Det är något speciellt med att vara ensam på ett nytt ställe. Man ser saker skarpare, vågar mer och tar in allt på ett annat sätt. Och det bästa är ju att man träffar människor man annars kanske aldrig hade mött! snäckor från en strand i UluwatuDet som sällan händer när man reser med en grupp vänner, i par, med sin familj eller med kollegor. snäckbutik på BaliDet var så jag och Malin Nesvoll lärde känna varandra här – helt organiskt, som att Bali bara spiralade ihop oss. Mer om det en annan gång, för det är en historia i sig. Men låt oss säga att vi redan hunnit skratta oss igenom halva ön, eller iallafall halva gatan vi bor på båda två jag och Malin på restaurangen ShelterEn av kvällarna satt vi på en restaurang på det vi kallar ”våran gata” och åt middag. Snäckskalen på tallriken var så sjukt fina och det kändes helt fel att lämna dem att kastas i en sopsäck. Servitören skrattade men gav oss varsin liten doggybag låda så vi kunde plocka med dem. nu ligger de i min resväskaJag typ skrek ”aaah Wear your dinner.”Ja, jag ska ta med snäckorna hem, göra smycken av dem. Snäckor har något magiskt i sig, de är redan perfekta. Naturen har gjort allt jobb. Man behöver bara hitta rätt sätt att låta dem fortsätta berätta sin historia på en annan plats och i en annan kontextKanske är det just det soloresor gör – de öppnar dörrar, skapar idéer, låter en plocka upp små fragment och göra dem till något nytt. Bild från boken Pacific av Ming NomchongSå jag borstade av dem noga med en av hotellets gratistandbostar och yuzu doftande tvål,, när jag vaknade på morgonen insåg att det hade gått sådär (hela badrummet luktade hav) men jag kanske kan hitta något mer effektivt när jag kommer hemOch snart blir de smycken, min och Malins middag
